I believe that we will win, or no…

För första gången i hela mitt liv är jag i Kanada. Det finns många bra saker med detta land. Generellt sett så är många trevliga och trots att klimatet ska vara detsamma som i Sverige är det fantastiskt varmt och gott. En stor nackdel med Kanada är dock att det ligger så nära USA. Det kanske finns situationer då en kan se detta som en fördel, men inte när Sverige spelar ett mästerskap med USA i gruppen, eller om en ser till att de flesta amerikanare är patriotiska muppar. Det sistnämnda känns onödigt att gå in på när jag ska skriva ett inlägg om min semester, och då är det första det mest aktuella.

Det var ju omöjligt för oss att inte hamna runt om de blåvita, lite röda, alldeles för skrikiga och irriterande amerikanerna. För är en inte anhörig till någon i blågult blir det svårt att anordna något slags ”svenskt häng”. Så där satt vi! Högt upp och icke seende av den ena linjen på långsidan. SÅ fort Nigeria gjorde något bra så applåderade hela arenan. Alla förutom vi kanske 100 svenskar som faktiskt var där. Så fort Nigeria gjorde något bra växte mitt hat mot USA. De provocerade mig mer än Sveriges dåliga fotboll.
Summan av deras match blev ungefär denna: Det är tur att detta är mer än en fotbollsresa, för annars hade vi definitivt åkt hem mindre nöjda.

Sen innan jag lämnar dagens fotbollssnack så måste jag säga att Australien öppnade väldigt starkt igår mot USA. De spelade bra, snabb fotboll. Släppte bollen snabbt, tänkte klokt, hade kompakt försvar. De spelade så en önskade att Sverige skulle spela, och så Sverige faktiskt kan spela om de bara skärper till sig för i hela helvetet.

Men som sagt, denna resa handlade om mer än fotboll och därför kommer detta inlägg att göra detsamma.

Vår resa hit till Kanada, Winnipeg, började med ungefär 30 timmars resande. Bussen gick 4 på morgonen, natten till lördag. Flyget gick 8 timmar senare. 2 timmar efter det landade vi i London och sen flög vi till Toronto och sen flög vi till Winnipeg och sen slutade vi flyga för att istället ta en taxi och sen checkade vi äntligen in på hotell nummer ett och somnade ungefär en halvsekund efter att vi klivit in i rummet.

Nu bor vi på ett lyxhotell fast det är ett B&B. Det enda som är lite kasst är en dålig internetuppkoppling. Två amerikanare bor visserligen i rummet bredvid, men de är okej. De är snälla så jag är inte sur. Annars är de jättesnälla, de som vi bor oss alltså. Känner mig som ett bortskämt barn.

I övrigt finns det typ ingenting att göra i Winnipeg, men vi står oss rätt bra ändå. Ska bli sol hela veckan och vi har en stor tomt att hänga på samt lite shopping vi kan bocka av. Sen får vi icke glömma att det är Pride till helgen, det skall vi också beskåda.

Jag återkommer senare i livet. Det börjar bli dags att plocka upp kameran och fotografera lite också. You will be amazed. Mostly because I am amazing.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s