Klipp dig och skaffa dig ett jävla jobb

”Släpp det”. En enkel uppmaning, men det är förmodligen ett av det sämsta en kan säga till någon med ångest. Det är ungefär lika effektfullt som att säga ”varför vara ledsen när en kan vara glad?” Eller typ ”det är inte så farligt.” Och jag menar när jag säger att det är effektfullt, bara att det är helt motsatt den effekt en är ute efter.

Jag kan inte tala för alla med ångest och depression eller andra livskvalitets nedsättande ting. Men jag tänkte i alla fall tala lite för mig. För det är något jag sällan gör.
Jag vill inte hålla i någon av den tyngd jag håller i. Jag vill inte älta något ingen annan kommer ihåg eller bryr sig om. Men jag gör det. Och jag kan inte rå för det.
Lämnar jag lägenheten i en outfit som inte är så bra som jag skulle önska så får jag ångest och jag tänker på det hela dagen.
Ska jag göra något jag inte riktigt vet vad det innebär, eller vad som kommer att hända och förväntas av mig, mår jag dåligt hela vägen tills att det har hänt. Oavsett hur lite fara jag vet att det är.
Har jag sagt något dumt någon, eller bara gjort bort mig lite lätt, tänker jag på det så länge att jag fortfarande inte har slutat tänka på det, och förmodligen aldrig kommer att göra heller.
För grejen är den, att jag alltid vet. Jag vet alltid att det egentligen bara är att släppa det för det är ingen stor grej. Det är bara ett par vita skor som blivit skitiga. Men för mig kan en liten fläck på en vit sko förstöra hela skon, även fast att det förmodligen bara är jag som kommer att tänka på den. Och att det alltid går att köpa nya. Och att det alltid löser sig.
Jag vet att nya situationer inte är någon fara för att jag har klarat av dom förut. Men jag skalar inte av min lök på tio gånger. Den har fler lager än så. Så oavsett om det är trettionde gången som jag möter en ny människa av någon anledning så är det fortfarande lika jobbigt. Även fast det inte är någon fara och allt kommer att gå bra
Ja, livet går alltid vidare men det betyder inte att en släpper saker. En gång när jag förmodligen var under 10 år gammal råkade jag ge en kille en blåtira. Idag, förmodligen 15år senare, kan jag fortfarande må dåligt över det. Ja, jag vet, det var en olyckshändelse och ja, jag vet, jag är förmodligen den enda som kommer ihåg det. Ja, jag vet, det är ingen fara och ja, jag vet, det är bara att släppa det. Men ni fattar väl att jag hade gjort det om jag hade kunnat? Att det här inte är något val för mig?
En annan gång gick jag vänster istället för att fortsätta rakt fram. Livet gick vidare för länge sen, men jag kan ligga sömnlös än idag. Ångra. Hata. Älta. Inte acceptera. Inte släppa.
En gång efter det var jag pinsam på fyllan, och betydligt många fler gånger efter det. En annan gång var jag bara full, det brukar vanligtvis räcka för att ångra, hata, älta, inte släppa.
”No regrets”, som det så fint är sagt. Jag gjorde så, det blev si. På vägen lärde jag mig något osv. Det funkar inte så. Inte för mig. ”Always regret, never forget”. Det är motvilligt lite mer min stil. Den stilen har sen alltid dragit ner standarden på mitt liv. Och jag kommer nog i resten av det se ner på mina smutsiga vita skor med ångest. Det kommer aldrig spela någon roll hur många gånger någon annan ber mig att släppa det. För mitt liv funkar inte så. Många liv funkar inte så. Så spara dig orden nästa gång. Säg inget alls.
För du skulle aldrig be en blind att se, en döv att höra eller en förlamad i benen att springa. Psykisk sjukdom kanske inte syns, men det gör den inte olik en fysisk. Det betyder inte att vi har full kontroll över den eller bestämmer över när den ska existera eller inte. Och precis som en blind inte kan se, döv höra eller förlamad springa, kan jag inte bara släppa det och gå vidare. Jag är sjuk. Jag kan inte göra något åt det.
Always regret, never forget
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s