15 miljoner mil det kan bli kallt ibland

Det är tre jävla dagar kvar tills jag alldeles själv sätter mig på att flygplan. Eller inte alldeles själv, jag förmodligen ett par främlingar med mig. Men jag är alldeles utan sällskap.

Jag har svårt för att sova, jag är för nervös. Sist jag sov så här dåligt var tiden mellan att jag hade tingat Ester till att jag skulle hämta henne. Fördelen med den tiden i livet var att jag inte behövde passa någon tid på morgonen. Fördelen med idag är att jag alltid är trött oavsett. Nackdelen är att min kropp lägger av om jag inte får ladda batterierna ordentligt om nätterna. Eller dagarna. Eller tiden däremellan. Det är väl tur att jag kan hålla siktet på typ semester i typ tre månader om typ tre dagar. Blir lite lättare med livets sista måsten då. Som för övrigt börjar ta slut. Snart återstår bara allt inför resan. Vilket absolut inte är bara men absolut hanterligt för hallå jag ska ju resa.

Nu ska jag äta min sista kebabtallrik på alldeles för lång tid och jag har skrivit ”alldeles” alldeles för många gånger i det här inlägget så nu får det fan vara slut

”Det e första dagen och du lämnar din plastiga värld
släpp allt, följ vinden nu vart den än bär
för du kan byta bort det här mot ett varmt land
byta ut en grusad villoväg mot en sandstrand”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s