Inga spärrar, ingen gräns

Mamma börjar tjata (faktiskt inte alls men det känns bättre om vi låtsas som det), så det är dags för en uppdatering.

Vi har genomlidit några dagar med regn och det har varit skönt. Fått tid till att skriva, tänka, läsa, se på film och komma på egna filmer. Jag har äntligen tagit mitt förnuft till fånga och börjat på ett manus. Tänker väl inte säga så mycket mer än så (psst, Alice och Linda har varsin huvudroll). Jag har sett ”Joy” på den lilla, otroligt billiga biografen här. Filmer har premiär lite senare i Yamba, men man ska vara glad om de har en premiär överhuvudtaget.

Jag är kluven till mina åsikter kring filmen. Jennifer Lawrence är bra och tanken är fantastiskt god. Men någonstans går det inte hela vägen och jag är osäker på om den ens får fyra av fem geisha. Kanske hade akademin rätt ändå när de inte gav den en nominering för Best Motion Picture.

Nog om film. Häromdagen skrapade jag upp knät. Tänker inte försöka hitta på någon cool historia om varför utan jag ramlade på longboarden för att jag såg en ödla, blev rädd, tittade på den för länge och körde för långsamt upp för en kant. Men det läker bra. Bättre än när jag ramlade med moppen i Thailand.

Igår var jag och två vänner i Byron under dagen. Vi gick upp till The Lighthouse eftersom att det är ett måste när man är där. Mest för att man kan ta såna här bilder under större ansträngning eller bra kamera (eller för att det finns glass där) :

 

12562396_10153219868716507_568633822_o

12620942_10153219868681507_857955614_o

12557844_10153219868806507_384222860_o

Sen blev det ofrivilligt strandhäng, oplanerad shopping (två kepar och två t-shirts för 150kr. Borde starta en blogg om hur man shoppar billigt och bra) och ännu mera glass. Jag älskar glass.

Fun fact: Den största anledningen till att jag måste tvätta mina kläder är för att jag har spillt glass på dom.

Vi åt också sushi från rullband. Var så där. Så vi missade inget, du och jag.

På vägen hem, under en av de finaste solnedgångar jag någonsin har sett, säger Hanneke ”Aren’t we lucky girls?” Jag tänkte på all min olycka i mitt liv innan jag svarade ja. För trots allt var det precis så jag kände mig där och då, här och nu. Det var fint.

Nu över till Sverige.

Moa rapporterar om att det inköpta antiskall halsbandet a la citronspray fungerar mycket bra. Vi är mycket tacksamma och glada över detta och hoppas att den lilla skiten äntligen lär sig. Moa alltså. Skoja, Ester. Tydligen så såg Ester en hare igår, satte sig ner och tittade på Moa. Är hon inte bra duktig? Jag tror det beror på att hon tror att jag är trött på henne (korrekt) och försöker bete sig nu så att jag kommer tillbaka.

Bilen verkar också gått och blivit såld.

Ni har fortfarande snö.

Nu över till slutet.

Hejdå.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s