Till dig, som mår som mig

Jag har krigat mot min inre röst, min depression, min ångest och mig själv hela mitt liv. Så länge jag kan minnas, och tiden innan det, har jag burit på något så tungt utan större anledning och utan förståelse till varför.

Det har inte varit något någon riktigt har lagt märkte till för att det är ju inget en får visa. Hur en egentligen mår, när en inte mår bra. Förmodligen så är det mesta av det du tror jag är, något jag får kämpa fram med alla krafter jag har.

Ett exempel: På varje utvecklingssamtal fick jag höra att jag borde räcka upp handen mer och prata mer i klassrummet. För de förstod inte att det kunde vara något jobbigt för mig. Men tänk om jag sa något fel? Tänk om jag bara trodde mig ha rätt svar? Och bara tanken att prata inför hela klassen, vem fan vill ens göra det? Så nej, de fick fortsätta att säga det till mig varje utvecklingssamtal tills dagen då jag inte längre behövde gå på några.

Ta för mig mer. Ta mer plats. Som om att det är världens enklaste grej att göra. Att det bara är att räcka upp handen och sen släppa det om en nu råkade säga fel. Och jag ville göra det. Och jag var på väg många gånger. Men varje gång satte ångesten stopp. Varje gång förblev handen nere och min mun stängd.

Det här är bara en liten del av vad ångesten har gjort mot mig. Men om en sån liten grej har varit så svår, tänk då hur allt annat har varit. Jag har på riktigt inte gått igenom något i livet som inte har tagit emot eller som inte har varit jobbigt.
För jag är mina prestationer och presterar jag inte är jag inget. Gör jag fel, är jag fel och det är du som bestämmer vidare jag presterar eller inte. Så vad jag än gör tänker jag på hur du tänker kring mig och det sista jag vill göra, är att göra dig besviken.

Det tar på en. En blir trött. Fysiskt och psykiskt. En blir arg. En blir ledsen. Tillslut så finns det människor som inte orkar mer. Jag var nära på att vara en av dem. Men jag lyckades rädda mig själv. Jag visste inte då att det var det jag skulle göra, det var bara något jag hoppades på. Men idag vet jag. Och det är därför jag skriver det här inlägget.

Det här är till dig, som mår som mig.

Jag skriver mår för egentligen har inte min ångest på några sätt och vis förändrats. Den är fortfarande med mig i allt jag gör. Jag är fortfarande hur du upplever mig och jag vill fortfarande att den människan jag hatar ska älska mig. För det är det viktigaste för mig, vad du tycker. Och vilken väg jag än verkar ta i livet, så håller Ågren mig i handen.

Men vad som fick mig att börja tänka på den där kanten och steget ut var att det kändes aldrig som om att det blev bättre. Som att jag kunde ha en bra stund i månaden om jag hade tur, men inte så mycket mer än det. Att livet verkligen aldrig skulle kännas bättre än nästintill okej och vad fanns det för mening med att leva, när livet ändå sög?

Det är den tanken som har försvunnit. Den tanken jag trodde jag bara kunde bli av med genom att inte längre tänka alls.

Men idag, för första på kanske hela mitt liv, går jag upp om mornarna och känner att det finns en dag jag vill leva och saker jag vill göra. Jag lyssnar på låtar som gör mig glad och inte på Melissa Horn. Jag är den starkare rösten i mitt huvud. Inte Ågren. Han håller fortfarande i min hand men absolut inte lika hårt. Han finns alltid där, han vinner många gånger, men jag känner att jag lär mig honom bättre och börjar finna ett sätt att hantera honom på. Det har tagit tid och det är en lång väg kvar att gå, men jag är äntligen inställd på att det är jag som kommer att vinna i slutändan. Och de gånger han kommer visa sin existens, kommer vara för att stärka mig.

Jag tror att de flesta i världen är sin egen största fiende. Alla har en Ågren som får ta för mycket plats.
Jag vet att jag är min. Det finns ingen annan själ som har satt mer käppar i mitt hjul än mig själv.

Sjukvården i Sverige är bra på många sätt och vis men också den raka motsatsen. Psykisk ohälsa tas sällan på allvar. Jag har än idag inte fått den hjälp jag behöver. Jag må ha träffat kuratorer som har kunnat ge mig ett verktyg, kanske två. Men det är jag själv som har tvingats fram till egna insikter och behövt prova på många olika vägar för att finna någon som passar mig. När jag inte har haft någon kraft har jag varit tvungen att skrika för att göra mig själv hörd, men inte ens då har jag blivit förstådd. Hur ska en kunna tro på förbättring när ingen vill ta en på allvar? När ingen riktigt vill eller kan sträcka ut sin hand?

Men det slog mig, att jag må vara min största fiende, men att det inte finns någon annan människa i mitt liv som kan få mig att må så bra som mig själv. Och egentligen handlar om att lita på sin förmåga att kunna förändra sitt eget liv. Du kan få alla verktyg i världen men i slutändan så är det du som måste göra jobbet och du måste tro på att du klarar av det.

Det är därför jag skriver det här inlägget till dig.
För att berätta för dig att det finns hopp. Att tiden du har framför dig är fylld med glädje. Att striden du tar idag kommer att vara värt det. Att det inte gör något att den handen du håller i är en hand du måste hålla hela ditt liv, för du kommer finna ett sätt att förhålla dig till den. Och allt som tynger dig kommer du att använda till något som stärker dig.

Det handlar inte om att förändra den du är och vad du har, det handlar om att förändra din syn på det. Jag vet att du klarar av det. Jag vet att du själv kanske inte tror det, för det gjorde inte heller jag. Jag trodde aldrig jag skulle skriva ett inlägg i en ”it gets better”- anda för det kändes som ren och skär skitsnack. Men det gör det verkligen. Det blir bättre, och jag hoppas du stannar kvar tillräckligt länge för att vara med om det.

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s