Ett fiktivt barndomsminne

Har ju börjat plugga lite nu, så jag tänkte att jag skulle dela med mig lite av det vi tvingas skriva där. Eftersom att jag inte skriver så bra när det inte är under tvång…
En av uppgift vi hade var att skriva om ett fiktivt barndomsminne, notera att den alltså är fiktiv. Den handlar inte om mig, även om lite av den (som det mesta jag skriver) kan tas från verkligheten. Enough said, here we go:

”Vill du vara efter skolan idag?”
Jag visste inte om det var gungans höga fart eller vad han sa som fick det att pirra lite i magen.
”Visst, vi kanske kan åka skateboard eller något.”
Våren hade äntligen börjat gå över till tidig sommar, snön hade inte visat sin existens på länge och de vågade sig på att sopa bort allt grus från gatorna.
”Ja, lätt!” svarade han.
”Kan du göra kickflip? Jag försöker lära mig.”
”Ja det kan jag. Jag kanske kan hjälpa dig.”
”Visst.”
Klockan ringde och rasten var slut.
”Ska vi tävla om vem som kan hoppa längst?” frågade han.
Jag ökade farten som svar. Jag hatade egentligen att hoppa från gungan. En gång landade jag snett med foten och stukade den. Sen dess har jag varit rädd för att göra det igen. Jag blundade när jag hoppade, tänkte att det blir lättare då. Men på väg ner insåg jag att det är svårt att landa när en inte ser när en ska landa. Jag öppnade ögonen det fortaste jag kunde och lyckades ta mig till marken med bägge fötterna intakta.
”Slå det där du”, sa jag med någon falsk kaxighet.
”Lätt som en plätt”, svarade han och lätt som en plätt var det.

Jag väntade på honom vid grinden efter idrotten. Han vinkade glatt när han såg mig och när han log fattade jag hur det var att vara kär. Att det är när det läskigaste som finns också är det finaste som finns.
Vi gick till skateparken som låg precis intill skolan. Han försökte tålmodigt lära mig kickflip men jag vågade inte riktigt göra det som krävdes.
”Varför klär du dig som en kille?”
Vi satt på våra skateboards och drack en varsin cola som vi hade köpt i kiosken precis bredvid.
”Jag vet väl inte”, svarade jag och kastade med småstenarna som fanns vid mina fötter.
”Vill du vara en kille?”
”Jag är ju tjej.”
”Ja, men jag tänkte typ, du är inte som de andra tjejerna. Du gör mer sånt som vi killar gör. Skejtar och så.”
”Vad spelar det för roll? Jag är fortfarande tjej.”
”Tänkte bara om du inte ville vara det.”
”Jag kan väl inte vara något annat än det.”
”Varför inte?”
Jag reste mig upp och försökte mig på en kickflip till. Det gick inte. Försökte igen. Försökte distrahera mig. Tankarna om det han sa. Försökte igen. Det gick inte. Inget av det.
”Du måste liksom trycka till på sidan, hårdare typ. Och kanske snabbare.”
”Nej, jag måste sluta vara rädd för att ramla.” Jag sa det aldrig, utan log sammanbitet istället och försökte en gång till. Det gick inte. Inget av det.
Klockan hade hunnit bli mycket och vi båda var tvungna att gå hem för att äta. Vi pratade om annat på vägen, som om att det han sa inte var någon grej alls egentligen. Men det var första gången det faktiskt blev det för mig. Jag tänkte på de gånger jag inte kunnat sova för att jag låg och oroade mig över den dagen jag skulle få bröst. Och på den gången vi skulle ha en pjäs på dagis och allt jag ville var att få spela prinsen.

Jag gick upp för trapporna. Sjuttioen trappsteg. För varje steg blev det tyngre. Tänkte på den gången vi hade utflykt i skolan och delades upp i tjejer och killar, där killarna fick keps och tjejerna fick kjol. Då knöt det sig i hela magen för jag tvingandes ha kjol när jag borde ha

haft en keps. Jag tänkte på alla gånger jag känt mig fel. På de gånger vi delades upp i grupper, tjejer i den ena, killar i den andra, och jag satt där och undrade vad i hela fan jag gjorde där. Jag tänkte om det helt enkelt, i allt det så svåra, bara var så, att jag faktiskt hade varit fel. Mamma ropade hej från köket när jag kom in i hallen. Jag gick in till henne och satt mig vid köksbordet.
”Mamma…”
”Ja, hjärtat?”
”Jag tror jag är bög.”

En kommentar

  1. Mamma · oktober 4, 2017

    Kanon bra Sam

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s